Sällan blir vi så "oförlåtna" som av oss själva. Det tror jag är viktigt att komma ihåg, för det är också den förlåtelsen som vi kan jobba med, mer aktivt.

Vid tillfällen när andra människor har väldigt svårt att förlåta oss, tror jag att det oftare har mer att göra med dem och deras inre liv än med det som faktiskt har hänt i verkligheten. Det finns få saker som är oförlåtliga. Oavsett vad man tror och tycker om Jesus, så var han med om hyfsat stora svek just innan han dödades och han kunde förlåta. Han visste att Judas skulle förråda honom och han sa till sin nära vän Petrus att han (Petrus) skulle förneka honom tre gånger på raken under timmarna som följde.

Det är en process till att jag kommer fram till att jag verkligen accepterar att känna mig förlåten. För mig hänger den nära ihop med självkärlek och den självbild jag har. Skuld och skam är två av de främsta sabotörerna för att jag ska kunna känna mig fri och lättad. Men det finns alltid möjlighet att göra nya val, mer konstruktiva val som tjänar mig bättre.

Vad har du för svårighet på det här området just nu? Handlar det mer om att tillåta att du själv får känna dig förlåten, att du faktiskt kan och har rätt att välja att känna dig förlåten? Eller är det en annan person som du har svårt att förlåta? Kom ihåg att den du straffar hårdast genom att fortsätta bära bitterheten är - dig själv. Den negativa energin som du bär omkring på märks allra mest för dig själv. Men även i det fallet kan du göra ett val och välja att känna dig förlåten.

Ovillkorlig kärlek och acceptans är de största gåvorna jag kan ge och ta emot 

Hur ovillkorlig är du, gentemot dig själv, när det gäller goda känslor? Gentemot andra? Vad hindrar dig från att hysa ovillkorlig kärlek och acceptans? Hur kan du ta dig förbi hindren så att du kan få uppleva den här dimensionen av livet?

Förväntar du dig det allra bästa, eller är du en av de själar som alltid är rädd för att det värsta skall inträffa, att saker och ting skall gå fel? 

Om du gör så, förtjänar du det som kommer till dig, för du drar till dig det som du älskar eller hatar och är rädd för. När ditt medvetande är negativt, drar du till dig negativitet, som magneten i förhållande till järnfilspånet. Du kommer att befinna dig i sällskap med likasinnade själar, för lika attraherar lika. 

När ditt medvetande består av kärlek, när du bubblar över av livsglädje och när ditt hjärta är fyllt av tacksamhet inför allt och alla, kommer du att märka hur du drar till dig lyckliga och glädjefyllda själar. De utstrålar kärlek och glädje varhelst de befinner sig. Ditt liv kommer att fyllas med det allra bästa som livet kan erbjuda. 

Har du också lagt märke till att en personlig förändring ofta kan bli större och få fler konsekvenser än man först har förstått?

Själv har jag märkt att när jag utvecklat mina andliga intressen har jag börjat träffa alltfler människor som är intresserade av ungefär samma saker som jag själv: av hur livet kan bli mer meningsfullt, av hur man som en enskild liten människa på något sätt kan bidra till helheten, av hur man kan leva mer i nuet, av hur man ska kunna få frid inombords och bland annat hysa en mer ovillkorlig kärlek till sig själv. 

Det är lätt att gå omkring och tro att man är den enda på flera mils radie som har just de tankar och funderingar som man själv har. Så är det ju väldigt sällan. Tvärtom. Vi är många som har ungefär samma frågor och funderingar. Jag träffar på fler och fler likasinnade ju öppnare jag själv vågar vara med min egen längtan. Lika attraherar lika. Det är väldigt hoppfullt.

Vad har du för tankar kring vad du behöver göra i din egen process, för att dra till dig lyckliga och glädjefyllda själar? Gör det.

I regel är vi starkt bundna till våra tankar och känslor, vilka de än är, och ifrågasätter inte deras innehåll, som om de vore sanningen själv. 

Det händer nästan aldrig att vi inser att tankar och känslor faktiskt är SEPARATA HÄNDELSER i medvetenhetens område, små och flyktiga tillfälligheter i sinnet som för det mesta är en smula, om inte rentav helt, missvisande och otillförlitliga.  

Hahaha! Jag älskar vissa av hans formuleringar, de är verkligen så på pricken! Att våra tankar och känslor för det mesta är en smula, om inte rentav helt, missvisande och otillförlitliga.

På vilket område har du helt eller delvis missvisande och otillförlitliga tankar just nu:

  att du kan välja att känna dig förlåten?

  att du kan ta emot och ge ovillkorlig kärlek och acceptans i din relation till både dig själv och andra?

  att du som en lycklig och glädjefylld själ kan dra till dig likasinnade? 

Allt detta är möjligt. Välj ett av områdena och affirmera inför dig själv att det är möjligt och att du är värd att uppleva just detta. Här är förslag till affirmationer som du kan säga högt eller tyst för dig själv flera gånger under dagen:

  Jag väljer att känna mig förlåten och det ger mig en underbar känsla av frihet och lättnad.

  Jag kan och vill ta emot och ge ovillkorlig kärlek och acceptans och jag gör det för att jag älskar mig själv.

  Jag är lycklig och glädjefylld och drar till mig spännande och likasinnade människor som också älskar och hedrar sig själva för vilka de är.

Varför kvinnor behöver män !

Att få mannens hela stöd är inte lika enkelt nu som det var tidigare. dagens kvinna är förvirrad när det handlar om den roll mannen kan spela i hennes liv. Antingen har hon behov av att han är mer lik en kvinna eller också känner hon att hon inte behöver honom alls. Ingedera inställningen fungerar. Den moderna kvinna, so...m är mer oberoende och självtillräcklig, vill ha en man att dela livet med, men känner inte egentligen något behov av honom. Hon vill ha en man men att erkänna detta behov får henne att känna sig ynklig. När hon verkligen behöver honom vill hon ofta att han ska vara något som han varken är eller kan bli.

Gravitationen gjorde sitt idag och jag somnade vid en drömmande ek till slut. Det kom för många olika sorters regn och jag såg himlar med alldeles för mörka moln. Det var som om regnet som tyngde ovanpå, råkade ut för liknande känsla. Men tavlorna svävade ovanför, viskade om tider då lönngångarna i slottet hade öron..då det inte fanns någon skylt p...å den stängda dörren där det stod: "Stängd dörr". 

Grunden till den "själsliga anorexin" handlar om bristen på bekräftelse för den vi är. Behovet av bekräftelse och att bli sedd finns hos varje människa. Men har vi sökt och fått bekräftelse uteslutande genom det vi har, gör och presterar så håller det bara så länge vi finner nya saker att fylla på vårt liv och vår vardag med, det vill säga vi ska helst ha en fulltecknad agenda samt genom att vi skaffar oss mer och mer samt nyare och nyare "prylar" och nya prestations mål.

Genom hela livet bedöms vi och får bekräftelse efter vad vi har, gör och presterar i stället för att bedömas och få bekräftelse genom den person vi är, detta innebär att vi i västvärlden idag blir mer och mer själsligt utarmade. Det visar sig som en slags "själslig anorexi" som blir allt vanligare idag. I takt med att vi människor starkare prioriterar rationellt tänkande, ekonomi och materiella ting så blir våra inre behov försummade. Vi lever hela våra liv utifrån och in istället för inifrån och ut. Detta är grundorsaken till all "utbrändhet" och alla stressjukdomar idag, vilket innebär att det även är grundorsaken till alla långtidssjukskrivningar och att de flesta i vårt samhälle mår dåligt idag.

Vår sociala omvärlds krav och förväntningar styr därför hela vårt liv. Mer eller mindre medvetet och omedvetet försöker vi att leva upp till dessa På så sätt sätter vi våra inre behov på undantag, trycker ner dem och försöker att glömma bort dem. men det håller inte i längden, gapet mellan den vi är och den vi visar utåt blir allt större och till slut är krisen ett faktum. Vi vet inte vilka vi egentligen är eller vart vi är på väg i livet. Livet mister sin mening, vi blir deprimerade får ångest och tappar lusten till allt. Samtidigt blir vi rädda, vi känner inte igen oss själva utan vi hamnar i ett existentiellt tomrum vilket är symtomen på de flesta som inte mår bra idag.

Tomheten inom oss står ofta i proportion till värdet vi gett oss själva och hur mycket av oss själva vi tidigare fått bekräftat. Lösningen på krisen ligger i att hitta nya sätt att förhålla sig till sig själv och att leva livet enligt sina egna premisser. Att få förståelse för sig själv och att komma till en insikt om hur vi vill leva. Genom att lyssna inåt för att ta reda på hur vi vill leva vara och agera vilket innebär att leva inifrån och ut inte som nu utifrån och in. Detta innebär att fylla upp det här tomrummet med ett liv som är meningsfullt för mig dvs. leva, vara och agera utifrån vad som känns inifrån mig själv.

Den här själsliga anorexin visar sig genom att en stor del av människorna i vårt samhälle idag mår dåligt viket visar sig genom t.ex. alla långtidssjukskrivningar, samt alla förtidspensioneringar. Vi rusar med halsbrytande fart in i det nya årtusendet, fångade i ett samhälle som förändras snabbare än något tidigare samhälle i mänsklighetens historia. Vår värld är som en ostyrd missil, vi har mer fart än kontroll.

Det är verkligen en varböld som vi lever i. Du behöver ingen doktorsgrad psykologi för att veta att Sverige och i hela världen håller vi på att misslyckas inom bokstavligen varje mänskligt funktionsområde. Skilsmässofrekvensen är enligt vissa källor så hög som 57, 7 procent, och den genomsnittliga varaktigheten hos ett nytt äktenskap är tjugosex månader. En stor procent av landets befolkning lider av sjuklig fetma. Antalet anmälningar om känslomässig vanvård av barn har ökat de senaste tio åren. Var fjärde kvinna har utsatts för sexuella övergrepp. Självmordsfrekvensen ökar exponentiellt. De flesta av oss kommer att drabbas av en allvarlig depression någon gång i livet, följaktligen är antidepressiva och ångestdämpande preparat en multimiljardaffär för läkemedels- industrin i världen. Nya epidemiologiska prognoser förutspår att den vanligaste dödsorsaken bland 20 till 40-åringar inom en snar framtid kommer att vara just hjärt och kärl sjukdomar, samt depression med självmord som följd. Unga männi- skor dör utan synbar anledning i plötslig vuxendöd. Alla sorters drogmissbruk ökar katastrofalt samt även spelmissbruket ökar bland befolkningen i vårt land. Våldet sprider sig ohämmat, inte bara på gatorna utan även i hemmen. Varje år utsätts vi för ett mycket stort antal egendomsbrott, medan även en stor del faller offer för våldsbrott. Fertiliteten i hela västvärlden sjunker drastiskt. Männens spermie produktion och kvalitet har halverats. Kvinnor får allt svårare att bli gravida. Carl Djerassi, mannen som uppfann p-pillren, sade på en konferens: "Sedan 50-talet har vi försökt förhindra graviditeter, nu får vi koncentrera oss på att främja dem".

Våra ungdomar är också på väg i fel riktning då många av våra skolbarn har prövat alkohol i tidig ålder samt många av dessa har även experimenterat med droger, för att inte prata om alla olika ätstörningar som ökar och drabbar många av våra ungdomar. Självmordsförsöken ökar även bland våra ungdomar. Antidepressiva och ångest dämpande preparat ökar med stegrande hastighet bland våra 10 åringar. Barn och ungdomar lider av svåra stressymptom. Huvudvärk, sömnsvårigheter, ryggont, depressioner och ökat våld. Minst 62 procent av alla våra barn och ungdomarna i Sverige mår inte bra, enligt nya undersökningar. Höga krav och högt tempo leder till magont, huvudvärk och i sämsta fall självmord. Barnens behov måste nu tas på allvar.

Situationen är mycket allvarlig. Hela vår kultur är i fara. Professorn i neurokemi vid Göteborgs Universitet Rolf Ekman anser att vi de senaste decennierna har vi i den industrialiserade världen byggt upp ett självdestruktivt samhälle som bryter ner sina egna medborgare. Ett "kamikaze samhälle" Jo, det är det han menar, och så talar han om "Homo konsumensis", Farbror von Anka syndrom och om behovet av en ny "produktiv humanism", ett samhälle i människans tjänst. Först drabbas hjärnan, tror Rolf Ekman själv. Man vet att hippocampus, som styr delar av minnes funktionen, och de två pannloberna, som styr vår personlighet, krymper hos de med själslig anorexi.

De försvagas strukturellt, det vill säga hjärnceller försvinner och dör, och funktionellt, det vill säga hjärnceller som är kvar fungerar annorlunda än förut. Minnet blir sämre, känslorna blir avtrubbade, empatiförmågan sjunker, det blir svårt med relationer, humör, vila, tanke verksamhet. Sedan drabbas hjärtat, immunförsvaret och därmed övriga delar av kroppen. Det ger hjärt- och kärls jukdomar, diabetes, magproblem, ryggont, huvudvärk, sovstörningar, depressioner m.m . Listan kan nästan göras oändlig. Det är en folksjukdom med många olika symtom, säger han.

Vi står handfallna inför problemen. Nu dras också våra barn in i samma negativa spiral. Vi måste sätta stopp nu! Då det är så att våra barn och ungdomar gör som vi gör inte som vi säger, alltså för att hjälpa våra barn och ungdomar till ett bättre liv så handlar det om att vi vuxna förändrar vår egen livsstil

Men för att vakna upp så handlar det nästan om att vi ska råka ut för en livskris endera en fysisk, psykisk, ekonomisk eller materiell smäll i livet för att vi i bästa fall ska börja att uppskatta livet och för att ta tag i våra liv. Men det är först då vi börjar att fundera över vad det verkligen är som vi vill ha ut av våra liv, vilket liv vill jag egentligen leva och först då ställer vi oss frågorna: Vem är jag ? Hur vill jag leva ? Vilka är mina syften i livet ? Är det bara för att skaffa oss en familj och konsumera oss till ett liv eller är det någonting annat vi verkligen vill, det är den stora frågan.

Men utan en livskris är det svårt att hitta sig själv då vårt jag skapas genom det utanför oss, vi har bara en påklistrad identitet. Då vi bara "spelar olika roller" utan att känna efter vilken vi egentligen är under fasaden, då det är enklare att bara följa med och att befinna sig i centrifugen där vi vet vilken roll vi spelar och vilken status vi har. Vi människor idag är inte levande utan bara existerande, vi lever bara efter vad våra arbetskamrater, kompisar, media, reklamen, samt vad all annan påverkan anser hur vi ska vara. Vi har egentligen inget eget liv.

Vänta inte på livskrisen utan gå ifrån slentrianen och skapa dig ett eget liv och inte bara efter omgivningen krav och skapade standard. Om vi känner att vi inte är någon, genom att andra människor tycker och tänker åt oss, då handlar det om att börja tänka och känna efter, hur vi verkligen vill leva våra liv, hur vi verkligen vill vara och agera, känna, tänka utan att vara rädd för att andra ska ogilla oss. Därför har jag skrivit den här boken för att hjälpa dig att få en möjlighet att vakna upp och börja att rätta till det som känns fel i din livstillvaro.

Våra nuvarande kollektiva livslögner ger oss inte några tydliga regler ifråga om hur vi bär oss åt för att må bra, förutom att konsumtion är värdemätaren nummer ett. Vi befinner oss i en mellanfas. Våra kollektiva livslögner börjar ifrågasätts allt mer medan det nya individorienterade synsättet ännu inte hunnit etablera sig.

Vi befinner oss i ett utvecklingsskede där individen får en större betydelse. Allt fler utgår från ett mer individuellt perspektiv och väljer egna sanningar som motsvarar deras strävan efter personlig utveckling. Därför har värden som individualitet, möjligheter och utveckling ökat i betydelse.

Lösningen är dock inte att byta ut samtliga våra gamla livslögner mot nya livs sanningar. Det finns tidlösa värden som alltid kommer att vara viktiga oberoende av synsätt såsom ärlighet, frihet, ödmjukhet och respekt. Men det nya är att var och en blir sin egen värde källa. Vi behöver bli medvetna om att vi själva måste ta ansvar för att utveckla våra egna personliga värden. Det är det som är den stora förändringen. Det fantastiska är att vi samtidigt utvecklar våra personliga förmågor och alla intelligenser. Vi får allt på en gång.

Men vi har ännu inte insett vikten av att utveckla de personliga värdena eftersom vi har arbetat för lite med detta. De är fundamentet vi står på och som visar hur vi ska gestalta vår värld och våra liv. De är grunden för vår inre motivation och därför tar det lite tid att upptäcka dem. Vi behöver fråga oss själva vilket värde vi vill tillföra vårt liv, arbete och våra relationer. Vad är det som verkligen är viktigt för oss? Vad är det som skapar äkta mening, genuin stolthet och bestående glädje? Hur påverkar jag min hälsa och min kropp så att den blir stark och håller mig frisk? Vi behöver stanna upp och reflektera över detta, för ingen annan än vi själva kan svara på vad som gäller för oss.

Detta ger oss helt nya förutsättningar. De gör att vi medvetet kan förändra vår situation och skapa de förändringar som vi önskar. Konsekvensen blir att vi själva måste ta ansvar och vi kan inte längre förvänta oss att svaren kommer utifrån och läggs i vårt knä. Det betyder också att vi inte längre kan skylla ifrån oss. Med andra ord: Om vi är missnöjda med vårt liv, vårt arbete, vårt samhälle eller med den värld vi lever i kan det endast bero på två saker, att vi inte vet vilka våra personliga värden är eller att vi inte lever efter dem.

Att upptäcka och utveckla sin inre värde källa inom sig själv är ett stort engagemang som tar tid och innebär en viss möda. Men det är också roligt och spännande, och belöningen är alltid många gånger större än insatsen.

Varför är det så svårt att få det nuvarande systemet att förändra sig? Därför att det finns stora ekonomiska intressen investerade i att behålla det. Vi lever numera i en gränslöst finansiellt styrd värld. De globala företagsjättarna är inte bara multinationella utan de sträcker sig likt amöbor över många olika fält och behärskar hela marknader. Till exempel finns det inom medierna internationella koncerner som äger allt från filmbolag, popstjärnor, TV kanaler och tidningar till leksaksfabriker och läskedrycker. De finansierar politiska kampanjer bedriver lobbying och världen är deras marknad.

Men vad händer när vår verklighet kontrolleras av globala koncerner? De har mer makt än ett land någonsin haft och de har möjlighet att manipulera och vinkla den information vi får. Nio bolag dominerar i stort sett hela världens massmedier. Vem står för det oberoende, fria tänkandet ?

Ett århundrade har passerat sedan den "moderna människan" gjorde entré. Mycket har förändrats vi har fått ett friare samhälle där vi kan välja boplats, land, arbete, religion, bilmodell och partner. Men det gör utmaningen desto större.

Undersökningar visar att vi inte heller mår bättre eller är gladare än för hundra år sedan. Vi har skapat ett samhälle som är helt inriktat på konsumtion och snabba lösningar där vi helt förlitar oss på att vetenskapen ska rädda oss. Men vi börjar upptäcka att denna livsstil saknar något väsentligt och ett djupare innehåll. Allt fler försöker att finna något nytt även om de inte vet vad.

Vi kan konstatera att konsumtionssamhället har skapat ett beroende av yttre faktorer såsom skräpmat, alkohol, socker, cigaretter, droger, läkemedel, TV Internet och ständig aktivitet. Begäret stillas och det eftersökta välbehaget uppnås, så länge vi fyller på och förnyar våra prylar. Men detta tar varken bort själslig smärta, tomhet eller gör att vi mår bättre. I längden skapar detta bara ett ännu större begär och sug. Det blir till en sorts katt och råtta lek som ger en uttröttning av vårt system. De kemiska beroendena påverkar vårt nervsystem och försvagar psyket. Det tar oss längre ifrån oss själva och gör oss till perfekta, effektiva och utifrånstyrda människor, något som passar bra för organisations värdenas företrädare. Resultatet blir kanske till och med mer maskin än människa. Livet är en kamp och endast de bäst lämpade överlever. Den sociala utslagningen börjar tidigt och skolan är endast en inrättning för att bekräfta de som redan är bra och duktiga.

Är du med eller är du utanför ? Det gäller att hålla sig på rätt sida så att du inte friställs, blir sjukskriven eller på andra sätt ställs utanför produktionsmaskinen. Vår samhällsstruktur driver på oss och vi kämpar och strävar lydigt vidare, för att komma framåt och uppåt i livet. Allt för att inte halka efter på konsumtions kurvan. Äktenskap, relationer och barn offras i kampen. Det är priset vi får betala för att vara med. Det kan handla om att lyckas på andras bekostnad, att ta sig fram och förbi de andra i krondiket eller ledet. Precis lika som i krig, då vi befordras för att någon annan har stupat

Ett gammalt kinesiskt ordspråk säger att när vi haft bråttom så gäller det att stanna upp och vänta på sin själ. Det moderna samhället har som helhet rusat på och stressat allt mer under de senaste 40 - 50 åren. Vi har skyndat framåt i längtan efter materiell och teknisk utveckling. Allt har gått ut på aktivitet, skapande och görande, och då finns det ingen plats för livets djupare inre mening. Vi har sprungit ifrån oss själva. Nu har tiden kommit för att stanna upp och hämta in vår förlorade själ. Vi behöver inte leva på det här sättet. Varför ska våra liv vara svårt? Vi kan successivt ändra livsstil och komma ifrån det som innebär kamp, motsatser, ansträngning och någon form av tävlan. Det innebär att vi väljer att gå i den riktning som tillför oss något hela tiden.

Livet blir mycket enklare när vi skalat bort det oväsentliga. Nästan alla människor som tagit sig igenom någon form av en allvarlig livskris kan berätta att de har fått en förbättrad livskvalitet. De är närvarande i livet, avsätter tid för de saker och människor som är värdefulla. De värdesätter sina liv. Men det är inte förrän dessa förändringar har skett som dessa inser vad de gick miste om tidigare i sitt liv. Där allt gick ut på att konsumera sig till ett liv.

Det finns ingen mall för hur livet ska levas. Det enda sättet är att stanna upp och fundera över hur du skulle vilja leva det. Reflektera över vad som ger dig glädje och lust. Vad ger ditt liv mening? Vilket innehåll skulle du ge ditt liv om du själv fick välja? Du får välja! Ingen annan kan göra det åt dig. Vänta in dig själv tills du är redo för en förändring, men vänta inte för länge. Den väg du vandrar blir den du är. Det är resan och vägen, inte målet som är själva livet. Detta kan ingen ta ifrån dig.

Fundera över var du är just nu. Är du på väg till något som betyder mycket för dig eller inte? Ska du träffa någon eller göra något som har stor betydelse för dig eller inte? Svaren på dessa frågor visar var du är. Slå upp din kalender, se på de senaste tre månadernas inbokning och fråga dig om de har varit meningsfulla och viktiga möten. De flesta häpnar när de upptäcker hur lite som egentligen var värdefullt.

På våren och hösten vill vi automatiskt städa i våra fysiska kroppar och i våra bostäder. Bara för att vi gör oss av med ting vi inte längre behöver, behöver vi inte ha trista och tråkiga hem. Ting som används är levande, de får en egen identitet, en egen personlighet. Ting som inte används till någonting, varken fysiskt eller mentalt, har låg energi. Denna låga energi drar ner vår arbetsenergi och livskraft. Vi förstörs av dem. Alla som har fastat eller på annat sätt städat upp i sina kroppar vet vilken underbar känsla det är att känna sig ren. Alla som har storstädat i sina hem vet vilken underbar känsla det är att rent omkring sig.

Alla som har prövat olika mentala tekniker eller på annat sätt gjort sig av med skuldkänslor, kritiserande, klander och annat mentalt skräp vet hur underbart det känns att ha gjort en mental rengöring i sitt inre .Tillåt dig själv att göra dig av med allt gammalt skräp i och omkring dig. Det är en del av växandet som människa. Den som inte städar bort det gamla och negativa har ingenstans att plocka in det nya fräscha och positiva.

Social kompetens är en efterfrågad egenskap bland arbetssökande. Och nog föreställer man sig att det arbetsgivaren vill ha är en hygglig prick som kan samarbeta med andra? Men är det inte lite klyschigt? Och är det verkligen vad som avses?

- Uttrycket kommer ursprungligen från USA och används när man pratar om mentalt handikappade. Det är ett uttry...ck för en person som på egen hand kan ringa telefonsamtal eller gå och handla.

Det är rätt vanligt förekommande att arbetsgivare annonserar efter personal på vilken position det vara månde och av gammal vana skriver att de behöver en person med social kompetens. Det är knappast en person som kan gå och handla själv de söker. Ofta är fråga om samarbetsförmåga och flexibilitet. Så varför skriver man inte det i stället?

- Social kompetens är ett begrepp som har missbrukats. Man använder det exkluderande för att sätta stämplar på andra. Jag har mött arbetslösa som inte vågar söka jobb för att det står i annonsen att man ska ha social kompetens och de vet inte vad det betyder. 

Min definition är social kompetens en mix av bland annat människosyn, ansvarstagande, samarbetsförmåga, förmåga att hantera förändringar och konflikter, att kunna entusiasmera och känna empati. Ett visst mått av civilkurage krävs också för att man ska kunna tala om en socialt kompetent person. Man ska kunna stå upp för sig själv och andra.

Det behöver alltså inte betyda att man är en säljartyp av klassiskt mått som med statistik och kalkyler kombinerat med en vinnande stil och ett gnistrande leende får dig på fall. I det beteendet saknas äkthet, ett nyckelord när det gäller social kompetens.

En chef som saknar social kompetens kan skada arbetsklimatet. Det handlar ofta om chefer som vill ha överdriven kontroll, inte vill eller vågar lita på andra, inte delegerar och inte lyssnar.

- En del blandar ihop det med att inte bli sedd. Jag avskyr det uttrycket. En chefs uppgift är inte att gå omkring och se alla hela tiden. Han eller hon ska få verksamheten att fungera och se till att arbetsmiljön är bra och att folk trivs. Det finns något oerhört bekvämt i att göra sig själv till offer. En socialt kompetent vet att man äger förmågan att välja. 

Jag har  mött många socialt kompetenta chefer. Men motsatsen förekommer dessvärre också. Inte minst märks det i tider av globalisering, när ägandet och viss mån styrningen av företag flyttar utomlands.

- Det krävs en viss människosyn för att förvandla anställda på kontor till prickar i ett rutmönster. Jag tror att det avlägsna ägandet, som vi ser i allt högre grad, riskerar att få såna effekter, Det finns inte mycket gott att säga om brukspatroner, men de hade åtminstone koll på och kände för de anställda. Det finns drag av distansering ibland hos chefer i dag.

Äkta omtanke är en egenskap som den socialt kompetente besitter. Han eller hon agerar på ett sätt som folk känner förtroende för. Det gäller chefer såväl som anställda.

- En socialt kompetent person är möjlig och givande att samarbeta med. Den personen dömer inte andra som kommer med idéer även om de vid första anblicken kan verka tokiga. En person som förstår skillnaden mellan att göra misstag och att misslyckas. En som vågar stå för sin uppfattning även när det blåser motvind. Den personen är frikostig med beröm, äkta beröm, och har ofta en stabil självbild.

Den som inte känner igen sig i den bilden behöver inte misströsta. Social kompetens är en process där man aldrig blir fullärd, enligt mig.

- Det finns de som säger "sån är jag, det har jag alltid varit". Jag avskyr det. Det är samma sak när folk talar om sin trassliga barndom. Rätten att skylla ifrån sig på sin barndom upphör någon gång i vuxen ålder.

- Alla är socialt kompetenta. Att alltid jobba med sig själv, att fundera över sina egna åsikter och reaktioner och vara redo att ompröva dem. Det är att vara socialt kompetent.

Den sensuella njutningen är alltid begränsad. Vi upplever en speciell njutning av vissa, speciella ting - av att bli kliad på ryggen, av en solnedgång, av ett glass vin av fysisk kärlek - men allt detta är begränsat till en del av oss. Lyckan däremot är något alltomfattande: den lyser upp hela vår varelse - kropp och själ. Den är en totalupplevels...e.

Inte ens den känslomässiga njutningen kan jämföras med det vi söker efter i lyckan. Den svalnar fort, men lyckan består.

Njutningen är aldrig tillräckligt stor, räcker aldrig tillräckligt länge, är sällan tillräckligt ädel för att kunna mäta sig med den lycka som vore överensstämmande med den unika, gudalika skapelse som människan är. Njutning är något fint. Vi söker alla efter den, och somliga av oss har en speciell förmåga att njuta, men den kan inte mäta sig med allt det vi längtar efter när vi ber om lycka.

Aristoteles beskrev lycka som något som liknade helhet. Vi är lyckliga, menade han när vi upplever välbefinnande med hela vår varelse - när det vi gör går bra och när vi mår bra, när tankarna är klara och vi känner oss väl till mods, när vi mår andligt bra och lever väl materiellt sett. Hans idé om total lycka eller lycksalighet kallades eudaimonia - "att må bra och vara god".

Det är denna sorts lycka som vi ibland kallar "salighet" - vilket är lycka med Gud i centrum.

Vad behöver vi för att uppleva lycka? Hur lyder receptet? Vilka är ingredienserna? Glöm alla vattentäta definitioner! Lycka är inte en ny kattunge eller att bli mormor - och inte ens att vinna på lotteri. Lyckan består av många goda ting, den ör en sammansättning, en blandning av goda ting från många olika håll.

Låt oss se om vi kan komma fram till vad som bidrar till lycka. Jag ska räkna upp några saker. Men märk väl: Ingen påstår att någon av ingredienserna i sig själv är tillräcklig för att göra en människa lycklig. Det är emellertid svårt att föreställa sig att någon kan vara verkligt lycklig om han eller hon saknar många av dem. Hur som helst, lycka kräver en blandning av saker som dessa:

Hälsa - frihet - kärlek - frid - sanning - skönhet - karaktär - tacksamhet.

Om någon frågar varför något är gott, brukar vi berätta vad det är bra för. Saker och ting brukar vara goda eller bra därför att de hjälper oss att få något annat.

Pengar är något gott eftersom man för dem kan köpa exempelvis mat: endast girigbukar tror att pengar är goda i sig själv. Kunskap är något gott eftersom vi kan använda den till att göra världen till en lite bättre plats att leva på; endast elitister tror att kunskap är något gott i sig självt. Äktenskapet är en god sak eftersom det är bästa sättet för människor att uttrycka sin kärlek på och utgör den bästa miljön för barn att växa upp i.

Man kan naturligtvis använda goda ting för dåliga ändamål. Man använder pengar för att manipulera människor. Man använder mat som ett vapen för att få folk att göra som man vill. Man använder kunskap för att öva utpressning mot andra. Man använder äktenskapet för att utnyttja dem man är gift med. Man kan missbruka nästan alla goda ting och använda dem i onda syften.

Ändå fortsätter vi att kalla dem goda därför att de är ämnade att tjäna ett gott syfte, och därför att bi inte kan få goda saker gjorda utan dem.

Vid första påseendet kan det te sig som om vi gör det rätta om det vi gör hjälper människor att uppnå det som är gott. Detta är dock inte ett säkert tecken på att vi gör det rätta. Det beror till exempel på om de har rätt till just detta, eller behöver det. Det kan också bero på om de är villiga och har möjlighet att använda det för goda ändamål.

När allt kommer omkring kan vi inte alls vara säkra på att vi gör det rätta om enda beviset är att vi hjälper människor att få sådant som på något sätt kan bidra till deras välbefinnande. Det finns alltför många andra faktorer att räkna med. Somliga saker är goda eftersom de gör människor goda.

Sök din lycka och var rädd om den.

Juan Carlos Díaz

Jag är mitt i en tid då jag skriver väldigt mycket, en tid många tankar dyker upp och för mig är rena terapi att kunna sätta ord på mina tankar och känslor, det går upp och ner ibland skriver jag väldigt mycket och ibland tar flera månader som jag ej kan skriva något.

När man har det svårt är det viktigt att ta hand om sig själv. Tyvärr är det lätt...are sagt än gjort. Vi är olika som människor och vi har också olika behov olika sätt att hantera svåra tider, en del kan skriva av sig som jag ett sätt att hantera svåra tider, jobbiga tankar mm, andra gör på ett annat sätt, alla sätt är bra bara man kan ta sig igenom det jobbiga, det finns bara ett sätt och det är att ta sig igenom man kan inte klättra upp det jobbiga och man kan inte heller rå runt om det jobbiga, i livets hårda skolan går inte att ta sig igenom via en fusk lapp.

De flesta av oss har en grundinställning som innebär att vi är stränga, kritiska och tuffa mot oss själva (det gäller i extra hög grad om vi tror att verklighetsglappet är vårt eget fel).

Vi vet alla att den här självkritiska inte hjälper oss, men det betyder inte att vi kan få stopp på den. Populära självhjälpsmetoder som går ut på att man ska ifrågasätta sina negativa tankar, upprepa positiva affirmationer eller utöva självhypnos fungerar sällan i långa loppet; vår sinne fortsätter att vara sträng och självkritiskt. Vi behöver alltså lära oss att hysa medlidande med oss själva och att varsamt hålla om och värna oss själva. Vi behöver lära oss att stötta och trösta oss själva och att hantera smärtsamma tankar och känslor på bästa sätt så att de blir mindre skadliga för oss.

Nu är det viktigt att vi ser skillnaden mellan att trösta sig själv och att tycka synd om sig själv, en del av oss har en förmåga att blanda dessa två ihop.

Jag brukar prata med väldigt många människor som har det jobbigt på olika sätt, men av alla dessa människor som jag har pratat med en längre tid nu pratar jag om flera års tid, så har en del fastnat i att tycka synd om sig själva. Att tycka synd om sig själv en längre tid skapar uppmärksamhet bland empatiska människor, och för mycket uppmärksamhet skapar ibland ett beroende av att bli säd, och i sin tur kommer detta att förvandlats till en ond cirkel som kan vara svårt att komma ifrån.

Därför är det super viktigt att den person som vill hjälpa någon annan via samtal att vara uppmärksam att den person som har det jobbigt inte hamnar där och har den person redan hamnat där så är det viktigt att få denna att inse att det hjälper inte att man ska tycka synd om sig själv.

Ofta brukar hjälpa att man ställer jobbiga frågor till denna person som har fastnat där, frågor som kan få denna människa att vakna till, vilka olika metoder det finns för att kunna hjälpa såna människor ska jag inte gå in på för det är väldigt komplex.

Ju större verklighetsglappet är, desto våldsammare blir den känslostorm som den utlöser inom oss. Vågor av smärtsamma känslor piskar genom kroppen och smärtsamma tankar viner genom huvudet. När vi rycks med i denna storm av tankar och känslor blir vi hjälplösa - allt vi kan göra är att kämpa förtvivlat för att inte drunkna. När ovädret slår till måste vi därför kasta ankar och grunda oss, så att vi sedan kan ta itu med situationen på ett effektivt sätt. Att vi kastar ankar betyder inte att stormen bedarrar, det säkrar oss vara tills den har dragit förbi.

Var rädd om dig själv

Vad har då vetenskapen berövat oss ? Den har fått oss att förlora känslan för att det skulle finnas någon verklig sanning utanför dess eget arbetsområde. Många menar att om något skall vara sant så skall det vara  "vetenskapligt bevisat". Och när något verkligen är det - så långt det nu är möjligt - så har vi vunnit en underbar form av kunskap.

Men... den vetenskapliga metoden kan bara studera en smal sektor av verkligheten, eftersom den fungerar bäst för död materia i nuet. Ju längre bort vi kommer från detta idealtillstånd desto mer kommer den vetenskapliga metoden att lämna oss i sticket.  Om det som skall anses vara sant också skall vara vetenskapligt bevisat, så finns sanningen bara inom det lilla område av verkligheten som kan bearbetas med vetenskaplig forskning. Då begränsar verkligheten till att omfattas bilar, datorer och ägodelar samt i viss mån mediciner - framför att droger - och sex. Dessa blir "verkliga" - bland annat kärlek, mening och moral - blir "overkligt".

Skall vi strikt hålla oss till att vetenskap kräver kontrollförsök så blir vårt sanningsbegrepp inte bara reducerat till att gälla död materia med viss osäker tillämpning på det levande. Det blir också omöjligt att veta något om det förgångna eller om framtiden. Eftersom vi själva är levande och vetenskapen blir alltmer osäker ju mer liv som kommer med i bilden, blir följden att vi blir djupt osäkra på oss själva. Detta gäller både för nuet och för det förgångna.

TRO OCH VETANDE

En av de största olyckor som vetenskapen fört med sig är denna reduktion av begreppet sanning. Vi har fått en snäv sektor av tillvaron - främst representerad av död materia - där vi fått ett avancerat sanningsbegrepp.  Men ju mer vi går utanför denna sektor, desto mer upphör det att finnas någon sanning för nutidsmänniskan.  Detta gäller främst henne själv, hennes liv, hennes förgångna och hennes framtid.

Ty i dessa områden representeras sanningen inte av vetenskap utan av tro. Och om tron antingen är "ingenting" eller också ett knippe av "värderingar", så har vi därmed hamnat i en sorts sanningens relativitet. Det är då man börjar säga att "det som är sant för dig är inte sant för mig". Det är emellertid en viktig skillnad mellan att säga att all kunskap i viss mån är subjektiv och att påstå att stora delar av sanningen skulle vara relativ. Är det ens meningsfullt att tala om en sanning om denna inte är absolut?

Det vetenskapliga synsättet har gjort att många räknar med en absolut sanning bara när det gäller den döda materien. Detta synsätt kan ge oss allt bättre bilar, datorer och månraketer. Men det kommer också att ge oss allt fler självmord, ty människan lever inte bara av bröd. Det räcker inte att ha en sanning om materien. Människan måste ha en sanning om sig själv och sitt liv. Annars blir ensamheten nästan oundviklig.

C Díaz

För länge sedan när jag bodde på Teneriffa gick jag på maskerad i arbetslivet. Jag hade intalat mig att jag med bravur kunde bära en utåtriktad kostym. Detta var innan jag intresserade mig för psykologi, innan jag fått en hum om personlighetsdrag. Jag hade en kollega som jag uppfattade som smärtsamt omständlig i tanke och ord. Vad jag än frågade h...onom så funderade han jättelänge.

 Jag upplevde att han var negativ till alla förändringar. Han verkade se det som sin uppgift att bevara allting exakt som det var. Detta var frustrerande för en ungtupp som såg förbättringspotential överallt. När vi talade kände jag ett behov av att fylla i hans ord eftersom han talade så långsamt. Som en konsekvens gillade han mig lika mycket som jag honom, det vill säga inte alls. Sedan blev jag skickad på min första lär-känna-dig-själv-kurs. Där fick jag göra ett personligtest och fick för första gången reflektera över hur jag var i förhållande till andra. Det förvånade mig att jag hade en personlighet.

 Jag hade ju hela livet vetat att jag var jag men aldrig hade jag tänkt på mig själv som att jag var mer tankestyrd, mer rutinorienterad och mer resultatinriktad än genomsnittet.

Jag hade aldrig funderat på mig själv som någon som hade ett mindre behov av att vara social än andra i min omgivning. Det märkliga var det här: Innan jag gjorde mitt första personlighetstest tyckte jag mig själv vara lagom på allt, en medelspanjor. Sedan fick jag en insikt i introversion och extroversion. Det var magiskt hur detta ändrade min bild av andra. Min långsamma, detaljorienterade och sega kollega blev nu istället introvert i min nya världsbild. I samma ögonblick som jag stoppade honom i det facket, blev han en tillgång. Jag började använda hans eftertänksamhet som ett sätt att spagla mig själv. Han styrkor blev ett sätt att förbättra det jag sysslade med. Var tror du om det här? Frågade jag honom. Sedan gav jag honom så lång betänketid som behövdes.

Oavsett hur new-age-öppna vi anser oss vara, bör vi vara medvetna om att vi generaliserar hela tiden. Vår hjärna har en inbyggd funktion för detta som är helt fenomenal. Det kan låta bekvämt men mycket forskning talar för att generaliseringen är en av de absolut mest sofistikerade funktioner vi har i hjärnan. Generaliseringar är en tankegenväg som ger oss snabba antaganden utan att vi behöver ta in massor med information. Många människor blir lättade över att få en etikett. En Barndomskompis fick stämpeln ADHD som vuxen och fann att det var en stor lättnad. Plötsligt kunde han se att de drag han brottas med hela livet inte var trams och omognad utan en del av ett neurologiskt tillstånd.

Även människor som anser sig vara öppna och som starkt motsätter sig att generalisera gör det hela tiden. Jag har flera gånger hamnat i diskussioner med någon som har starka åsikter mot all form av generalisering. En vis gumma sa: "För att möta våra fördomar måste vi först erkänna att vi har dem."

Jag tror att en generalisering behöver vara lös och ledig i sin natur. Den bör vara lätt att ändra och framförallt tolerant eftersom varje individ du möter kan vara undantaget från regeln. Att vara introvert är exempelvis inte det enda du är.

Du är massor med andra saker. Du är kanske någons storebror eller lillasyster. Du är kanske någons far eller mamma och det ger dig vissa drag. Du kan vara invandrare, utvandrare hetero- eller homosexuell. Allting är trådar i den väv som är din personlighet. Undantagen bekräftar regeln.

På samma sätt är jag otypisk för introversion när jag talar om ämnen som jag har ett brinnande intresse för. Då brukar människor uppfatta mig som passionerad, snabbtalande och utåtriktad. För mig är det en absurd tanke att det inte skulle vara stöpta som identiska personligheter från födseln. Det finns en skönhet i att kunna identifiera sig som introvert istället för att gå runt och fundera på ifall det är något fel på mig. Lukas är en introvert bloggare, journalist och trebarnsfar. Han uttrycker det så här:

Jag har känt mig fel hela livet, i huvudsak för att jag är introvert. Jag har trott att jag måste gilla fester, att jag måste gilla att vara med människor hela tiden, att jag måste vara bra på att småprata. När jag gång på gång har misslyckats med detta har det spätt på en dålig självkänsla och ett dåligt självförtroende.

Efter att ha upptäckt att jag är introvert har jag paradoxalt nog blivit mycket bättre på att vara extrovert. Dels kan jag planera för mina extroverta exkursioner så att jag inte blir för trött. Dels känner jag mig trygg med vem jag är, stolt över vem jag är, och har därför fått ett bättre självförtroende och en bättre självkänsla.

begreppet introvert har fått en oerhört stor betydelse för mig, kanske för att jag under flera år levt väldigt extrovert, trots att jag i grunden är en mycket introvert person.

 Att inte placera människor i fack är att placera dem i ett enda universalfack. Vanligtvis är då uppfattningen att alla är likadana som jag eller ännu värre, som samhällsnormen. För en extrovert som möter en introvert kan denna då framstå som blyg, tråkig eller arrogant betraktad med en extroverts ögon. Med insikt i ämnet blir observationen oftast positivare.

Jag tror inte att vi ska vara rädda för att se människor så länge vi är öppna för att ompröva dem. Att förstå varandra ökar toleransen mellan människor som är olika. Som jag brukar ibland säga : Jag gillar inte den där personen. Jag måste lära känna honom eller henne bättre.

Läs inte denna texten för fort läs gärna den några gånger och ta dig tid att tänka, resonera och analysera dig själv.

Jag vill avsluta med att önska er alla trogna läsare en riktigt trevlig vecka.