Hej på er alla !

Trevligt att se att det är fler och fler som besöker min blogg. Jag hoppas att ni tycker att det är intressant att läsa alla dessa olika ämnet som jag anser vara viktiga och lärorika.

...

Nu känns som att jag ej har skrivit på ett bra tag, fast det har bara gått ett par dagar sedan jag skrev sist.

Det är svårt att skriva på beställning, och det är kanske inte mening att man ska skriva på beställning när det gäller olika viktiga ämnet.

Tidigare har jag skrivit om blyghet och även om självbild.

Självbild är något jag har skrivit mycket om, eftersom det är så viktigt att skapa sig en rätt självbild av sig själv.

För några år sedan skrev jag i en grupp som jag startade på facebook för ganska länge sedan som heter Livets frågor & funderingar. Där jag skrev om de fyra bilder av sig själv dock bara en bild är äkta. Om ni letar efter det ämnet här på min blogg kommer ni säkert att hitta just det ämnet. Det kan vara bra att kanske börja där så att ni får en bredare bild av det jag kommer att skriva om här. Annars kan ni börja här och sedan när ni har tid och lust så kan ni läsa: fyra bilder av sig själv dock en är äkta.

Det finns tre problem med att acceptera etiketten "blyg". För det första är den felaktig. Den missar det som verkligen är du - din känslighet för det subtila och att du lätt blir överväldigad av mycket stimuli. Men kom ihåg att överstimulering inte alltid beror på rädsla. Om du tänker att ditt tillstånd beror på rädsla, kan du känna dig blyg fastän du egentligen inte är det, som vi ska få se.

Den här sammanblandningen mellan ditt personlighetsdrag och det sinnestillstånd som kallas blyghet är naturlig med tanke på att 75 procent av befolkningen (åtminstone i Spanien) är mycket utåtriktade. När de ser att du verkar besvärad tänker de inte att det kan bero på för mycket stimuli.

Detta är inte deras upplevelse. De tror att ditt beteende beror på att du är rädd att bli avvisad. Du är alltså blyg. Varför skulle du annars undvika sociala sammanhang?

Ibland är du faktiskt rädd för avvisning. Varför inte? Din stil är trots allt inte det kulturella idealet. Men som högkänslig vill du bara ibland inte ha den där extra överstimulansen. När andra behandlar dig som om du är blyg och rädd, kan det vara svårt att inse att du helt enkelt har valt att vara ensam, åtminstone till att börja med. Du är den som avvisar. Du är inte avvisad. (Eftersom icke-högkänsliga personer sedan födseln har behövt mer stimulans än du för att trivas, kan de dessutom projicera sin egen rädsla för avvisning på dig - alltså tillskriva dig något som de inte vill erkänna i sig själva.)

Om du inte tillbringar så mycket tid i folksamlingar eller med främmande personer, kommer du förstå inte vara så bra på att hantera det när du väl behöver vara i en sådan situation. Det är inte din specialitet.

 Men återigen är det fel att förutsätta att du är blyg eller rädd. När människor vill hjälpa dig, utgår de vanligen från ett felaktigt antagande. De tror till exempel att du saknar självförtroende, och därför vill de försäkra dig om att du är tilltalande. Budskapet du får är dock att det är något problem med dig - ditt låga självförtroende. Eftersom de inte känner till ditt bakomliggande personlighetsdrag, ger de dig fel skäl till varför du är mindre social. De kan inte ge dig de många verkliga skälen till varför du borde tycka om dig själv.

Nu kanske du förstår hur viktigt det är att du skapar en äkta självbild av dig själv. Din självbild påverkar dina beslut, den påverkar den syn du har av andra människor, den påverkar din hälsa, den påverkar din framtid.

Nästa gång jag kommer att skriva så kommer jag att ta upp nästa delen av ämnet nämligen att kalla sig själv blyg är självuppfyllande och att kalla dig själv blyg är faktiskt negativt, enligt mig.

Mer om detta, kommer snart, håll ut så länge.

Kram på er alla.

Juan Carlos Díaz

Att ge akt på konsekvenserna

Somliga tror att enda möjligheten att avgöra huruvida vi har valt rätt är att se på vad som händer efteråt. Teorin är ungefär så här: om det vi väljer att göra ger goda resultat, kan vi vara ganska säkra på att vi har valt rätt.

Det behöver inte vara spektakulära resultat. De ska bara vara bättre än resultaten av andra mö...jliga handlingsalternativ. Eller: om vi sitter fast i en situation där inget blir riktigt bra, måste resultaten av det vi gör vara mindre dåliga än resultaten av allt annat vi skulle ha kunnat göra.

Hänger ni med i hur jag tänker?; nu fortsätter vi med själva ämnet.

När vi talar om goda resultat, menar vi att de är goda för någon. Vi talar om något verkligt gott som berör verkliga människor och förbättrar deras chanser att få uppleva lite godhet och glädje i sina liv. När vi talar om att någonting är gott, menar vi att det tillför människor något i deras sökande efter ett gott liv.

Om du är intresserad av en etikett på denna åsikt, så kan jag säga att den brukar kallas utilitarism - teorin att rätt och orätt prövas utifrån nyttan av det vi gör.

Hur är det nu med detta att använda resultaten för att pröva vad som är rätt och orätt? Låt mig visa på två reaktioner på denna tanke.

Du minns väl de två absoluta moraliska reglerna, rättvisa och kärlek! Varför är dessa så avgörande? Varför är de ovillkorliga och entydiga, och varför får vi aldrig kompromissa med dem? I grund och botten är de absoluta därför att rättvisa och kärlek alltid gör människan gott, och när de ignoreras blir alltid resultatet att människor såras - många gånger i onödan.

Rättvisan betyder att vara rättsinnig och renhårig.

Hur ska vi kunna säga om vi har varit rättvisa mot människor, om vi inte tar reda på hur de påverkas av det vi gör.?

Kärlek betyder att vara hjälpsam. Hur ska vi kunna säga om vi har varit hjälpsamma mot människor om vi inte vet om de har fått uppleva något gott som ett resultat av det vi gjorde?

Om du verkligen vill vara rättvis, och om du verkligen vill vara kärleksfull mot människor, måste du låta resultaten av dina handlingar berätta för dig om du faktiskt har varit rättvis och kärleksfull mot dem.

Att leva rätt i moralisk mening innebär att leva på ett sätt som leder till att människor få uppleva det som är gott, och att de slipper det som är ont. Det som verkligen betyder något moraliskt sett är om vi tillför något av positivt värde i människors liv. Här är skälet till att vi måste se på resultaten av det vi gör innan vi kan vara säkra på att vi gjort det rätta.

Resultaten spelar en viktigt roll i den moraliska ekvationen. Det förefaller orimligt att påstå att de inte gör det.

Å andra sidan kan vi inte rättfärdiga alla våra ställningstaganden bara genom att summera resultaten. För det första finns det handlingar som är så onda att inga goda resultat någonsin kan rättfärdiga dem. Antag att en rattonykter förare körde ihjäl en fyra år gammal pojke i ditt grannskap. Skulle inte du och dina grannar vara ense om att denna rattfyllerist gjort det värsta onda som någon människa kan göra mot en pojkes föräldrar? Föreställ dig nu att genom vissa överraskande omständigheter en del gott kom pojkens föräldrar till del som ett resultat av tragedin.

 Kan något gott - kanske till och med något mycket gott - någonsin rättfärdiga att en rattfyllerist kört ihjäl deras pojke?

Goda resultat rättfärdigar inte onda ting som människor gör - inte ens då avsikterna har varit de bästa. Att göra enskilda människor stor skada kan inte rättfärdigas genom drömmar om stora och goda ting för massorna i framtiden.

Rättfärdigar en persons planer på att förbättra människors materiella levnadsstandard att han eller hon tar ifrån dem deras grundläggande fri och rättigheter?

Rättfärdigar en strävan att förbättra den mänskliga rasen att man experimenterar med sjuka nyfödda barn? Om goda resultat var det enda som räknas i den moraliska ekvationen, skulle vi kunna ta till vilka medel som helst för att förverkliga dem. Men vi skulle verkligen vara dårar om vi levde som om goda ändamål helgade vilka medel som helst. Ibland kan ändamålet helga medlen, men det är sällsynt.

Juan Carlos Díaz

Hej på er alla!

Jag hoppas att ni alla har haft en supertrevlig helg som jag också haft.

Denna helg har inte varit så mycket skrivande, men det har varit en helg där jag har tänkt en hel del på olika saker som jag tycker det är intressant.Men som vanligt så kan jag inte låta bli att sätta mig vid datorn och skriva några rader.Det jag kommer att skriva ikväll, handlar om ett ämne, jag vill döpa till: Att skapa eller kapa en talang.

Min högstadielärare i matematik var många saker. Trevlig var inte en av dem. Men han var väl bevandrad inom ämnet. Han stod framme vid katedern och mässade för oss. Pekpinnen i ett stadigt grepp, mungiporna neråt. Han förklarade något hastigt och pekade sedan på mig med pekpinnen.

"Förstår du Carlos?"

"Ehm, ja", nickade jag till svar.

"Bra då förstår alla andra också."

Den här typen av jargong körde han med oss. Jag hatade honom som akne. Jag hade en I:a i betyg för honom.

 Det finns många uttryck för vår benägenhet att bli som uppslukade av våra tankar. Vi kan använda metaforer som "Han är tusen mil härifrån", "Hon har huvudet i det blå" eller är förlorad i tankar", men vi kan även uttrycka det som att någon är tankfull, oroar sig, grubblar, ältar, stressar upp sig eller tänker igenom något om och om igen .

Vår nya blogg lanserades idag. Om du fokuserar på den ska vi försöka att hålla dig uppdaterad. Du kan läsa nya inlägg i denna blogg via RSS feed.