VAD ÄR SANNING ?
Vad har då vetenskapen berövat oss ? Den har fått oss att förlora känslan för att det skulle finnas någon verklig sanning utanför dess eget arbetsområde. Många menar att om något skall vara sant så skall det vara "vetenskapligt bevisat". Och när något verkligen är det - så långt det nu är möjligt - så har vi vunnit en underbar form av kunskap.
Men... den vetenskapliga metoden kan bara studera en smal sektor av verkligheten, eftersom den fungerar bäst för död materia i nuet. Ju längre bort vi kommer från detta idealtillstånd desto mer kommer den vetenskapliga metoden att lämna oss i sticket. Om det som skall anses vara sant också skall vara vetenskapligt bevisat, så finns sanningen bara inom det lilla område av verkligheten som kan bearbetas med vetenskaplig forskning. Då begränsar verkligheten till att omfattas bilar, datorer och ägodelar samt i viss mån mediciner - framför att droger - och sex. Dessa blir "verkliga" - bland annat kärlek, mening och moral - blir "overkligt".
Skall vi strikt hålla oss till att vetenskap kräver kontrollförsök så blir vårt sanningsbegrepp inte bara reducerat till att gälla död materia med viss osäker tillämpning på det levande. Det blir också omöjligt att veta något om det förgångna eller om framtiden. Eftersom vi själva är levande och vetenskapen blir alltmer osäker ju mer liv som kommer med i bilden, blir följden att vi blir djupt osäkra på oss själva. Detta gäller både för nuet och för det förgångna.
TRO OCH VETANDE
En av de största olyckor som vetenskapen fört med sig är denna reduktion av begreppet sanning. Vi har fått en snäv sektor av tillvaron - främst representerad av död materia - där vi fått ett avancerat sanningsbegrepp. Men ju mer vi går utanför denna sektor, desto mer upphör det att finnas någon sanning för nutidsmänniskan. Detta gäller främst henne själv, hennes liv, hennes förgångna och hennes framtid.
Ty i dessa områden representeras sanningen inte av vetenskap utan av tro. Och om tron antingen är "ingenting" eller också ett knippe av "värderingar", så har vi därmed hamnat i en sorts sanningens relativitet. Det är då man börjar säga att "det som är sant för dig är inte sant för mig". Det är emellertid en viktig skillnad mellan att säga att all kunskap i viss mån är subjektiv och att påstå att stora delar av sanningen skulle vara relativ. Är det ens meningsfullt att tala om en sanning om denna inte är absolut?
Det vetenskapliga synsättet har gjort att många räknar med en absolut sanning bara när det gäller den döda materien. Detta synsätt kan ge oss allt bättre bilar, datorer och månraketer. Men det kommer också att ge oss allt fler självmord, ty människan lever inte bara av bröd. Det räcker inte att ha en sanning om materien. Människan måste ha en sanning om sig själv och sitt liv. Annars blir ensamheten nästan oundviklig.
C Díaz
